Mamma gästbloggar utan att veta om det..
Tyckte det var fint skrivet och passade bra in i bloggen:
Du är född i vecka 37, va 45 cm lång och vägde 2730 g, föddes på din pappas födelsedag, fast du egentligen skulle vart född på din farfars, Hur som helst så fick ju pappa en väldigt fin present, eftersom vi redan hade en pojke. Det finns saker man aldrig glömmer, hur gammal man än blir, när ens barn föddes, spelar ingen roll om man har 1 eller 6 st, för alla har sin lilla egna historia//Kram Mamma! Ps: Man har liksom ingen utväg vid en förlossning, ingen ide att vara rädd, för ut kommer det som sagt, oavsett man vill eller inte.Och när man ser sitt barn för första gången, vet man att det var värt det, och om det var så att det var olidligt skulle ju alla bara ha 1 enda barn, så man glömmer fort. Och dom gör ju inte så ont att göra direkt, haha
Hahaha, Jasså minsann, ja det var ju trevligt. Tänkte att det kändes bra att skriva detta eftersom det är så nära nu till den efterlängtade lilla Freja. Historierna om ens förlossningar, kan berättas, och kommer förmodligen att berättas i många generationer, jag vet iallafall att min mamma kunde berätta om alla sina 4, och jag tyckte det var intressant att höra dom alla, i och med att man själv väntade i princip hela tiden, hahaha. Fast när jag tittar på "Familjen Annorlunda på tv, så tänker jag, wow hur orkar dom, i den ena familjen ser ju alla ungarna ut att vara under 5 år, och hon väntar en till, nä ett tag trodde jag längtan efter babysar aldrig skulle gå över, men för min del gjorde den det, allteftersom ni växte, och tur var väl det, haha, en period kunde jag inte ens titta, eller lukta på ett spädbarn för att vilja ha en till, men idag efter att ha varit gravid 13 gånger, så är jag ändå oerhört stolt varje gång någon frågar om jag har barn, och dom frågar -pojke eller flicka, då sträcker jag på mig och svarar 3 av varje. En del tänker då att jag har 6 blöjbarn som springer runt och tänker att oh my god, men så är det ju inte riktigt, jag har 2 kullar barn brukar jag säga, 3 som är stora och har lämnat boet, och 3 mindre som bor kvar. Tänk om du får lika många barn som jag har fått? Men det är lättare med flera barn än bara ett enda, för dom lär sig fortare att sysselsätta sig själva, och att hjälpa varandra, och det är en bra egenskap när man växer upp//Kram Mamma och tack för att jag fick gästblogga
Åh va mysigt.. man ryser ju.. jadu johanna snart är det dax =)).. Lycka till .. Kram
